det gör så ont att jag nästan kräks
gång på gång på gång gör jag det
och jag lär mig aldrig, aldrig
kents nya är för bra för mina förväntningar
och stockholm mer hårt, grått och ensamt
än någonsin
och du föder hopp när du visar dig
gömmer dig bakom andra och nu är julljusen
släckta
innan de ens har fattat eld
glöd
och magont och stress och dålig sömn
i kombination med blå camel och frostbiten mark
stora stickade tröjor och
jag kan inte vara tjugosex när jag inte ens fyllt
sexton i själen
eller så glömde jag att räkna dagar när jag blev
glömd första gången, och alla cipramilkickar
glömmer
så jag minns åt dem - hånar mitt alterego och längtar SÅ
efter att få spendera en helg i stockholm med min
mamma, barn på nytt fast
så vuxen att det är jag som betalar
bjuder och ger tillbaka en bråkdel av mitt hela liv som
hon funnits där
en skuldkänsla finns alltid jämte henne
hon är bäst bäst bäst
och hon menar allt hon säger
allt
alltid
torsdag 12 november 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar