när ord ork och tålamod dör
när mönstren är det enda man har att följa,
cirlkar efter cirklar
och att sedan vakna upp och inse att
de fula ovanorna blivit till vanor
en engångsföreteelse har blivit vardag
och
hur man sugit sig inåt, bakåt, ifrån
inifrån och ut
vishet som övervinner dumhet och
den som övervinner verkligheten
när sårbarheten är den enda helheten
i närheten
och vem finns där, då, när
det är vi,
monster och halsar
höftben med mellanrum, tomrum och ord
ord
röster
vindar och värmeljus, vardagligheter
kaffe och nedbrytbarhet
en sekund av ledighet och sökande rastlöshet
blir till sömnlöshet
en timme en minut och sedan
herregud
herregud
vaknar somnar vaknar somnar
bör finna ro, rimmar inte här
jag glömde
precis som ni
jag kan ha fel
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
