old beauty nu kan du dö

jag hatar det här stillaståendet
att bara vänta vänta vänta
jag vet att det är behövligt med tiden
men jag saknar tågen
dagarna
och längtar efter mitt nya
min borg
stabiliseringen
där

inte här eller på vågen

skynda långsamt

ny dag att fylla med saker
möten eller vad
mat
och
höstluft i lungorna

trampar vatten i falun men ska
sikta mot borgen nästa helg
ta mig hemmåt
tillbaka
sakta men säkert
andas
blåsa ut

track of time

det gör mig så förbannad
att se andra hålla tillbaka sina viljor
för att inte såra
det är för mig
numera
ofattbart att leva som om det finns
en morgondag eller ett nästa år

det är idag jag finns
jag är
och förhoppningsvis om ett år
så kan jag balansera dagens stress
vara nöjd över att jag gav mig själv
tid
i ovisshet

för att jag vill
jag vill bli som jag ska
för mig

i am alive, am i?

jag har idag haft bildterapi i grupp
vi fick i takt till klassisk musik gestalta oss själva
som träd
mer spännande än vad det låter
faktiskt

nu väntar yoga imorgon och på torsdag
jag tror att jag återupplivar mig själv nu
inte som träd
men som linda

oktober kom

kanske inte för att hävda mig kanske inte för att vara i ropet, alls
men för mig och för att lusten till liv och att skriva finns
tiden har gått så fort, sex månader
och ett helt liv har brakat
krackelerats
för att sedan på nytt
byggas upp
till något att vara stolt över
som att somna och vakna, på riktigt
att känna
ni kanske inte vet eller känner men om ni gör det så håll till godo
och läs mellan raderna, alltid
det här är jag