nattsuddet

elektricitet
min hud stramar kreverar nästintill
efter din
läpparna som darrigt vågat säga nej
ångrar bittert

och vrår i ögonhöjd fylls till bredden
utav svaghet för att
stoltheten tog vid

din arm som så tryggt stöttat en veknande ryggrad
är som
ögonlock som slocknar till
sista låten, flammor av 4 timmars brinntid
eller
när solen stiger utan att en blund sömn
ens varit nära
som
jag ångrar varje steg jag tog ifrån
varje gång jag vek

jag

vek undan istället för att vikas under

dina
pluspoler i nordpolen