stockholm, min hatkärlek

jag vet inte om jag gör det
mig
fel

men det är i alla fall ännu en gång konstaterat
jag gör mig bäst själv, utan närmre kontakt
utan att behöva ta sanningar till mer än ord
och närhet till mer än flyktig beröring

mitt hjärta och psyke synkar inte
min vilja blir för stor med förväntningarna
och allt jag kippar efter blir luft


luft och förlorad värme,
om och om igen



det känns inte roligt att landa magplask
på det enda stället jag kallar hem
d.v.s
jag ångrar att jag kom
och nu ger jag mig inte
jag åker tillbaka till svärtan